Idag verkar vi exportera all verksamhet utomlands. Alla verkar vilja exploatera låglöneländer och flytta sina fabriker till exempelvis Kina. Då är ju frågan om vi kommer att ha något att livnära oss på i framtiden? Som motvikt har vi det “Svenska undret”. Vi är inte bara landet med skog, malm, järn och stål: Nu har vi en exceptionell dataspelsindustri och musikexport också, plus våra deckardrottningar för att nämna några. Vårt lilla land gör avtryck! Trots att vi verkligen är en minoritet både språkligt och landmässigt, och dessutom ligger illa placerat långt upp i norr, nära nog vid polcirkeln! En anställning i dag är inte som en anställning var förr. Att tryggt kunna ha samma yrke och anställning hela livet är numera en utopi. Vi kommer i framtiden att byta jobb och karriär flera gånger under vår livstid, utbilda och vidareutvecklas löpande. På gott och ont. Allvarliga försämringar av de sociala och samhälleliga skyddsnäten gör också att man inte kan räkna med någon trygghet. Så vår strävan efter trygghet kan bli falsk trygghet. Att inte våga förverkliga sina drömmar för att försöka bita sig fast i en trygghet som i verkligheten inte finns?
På en kyrkogård kan jag meditera över min egen dödlighet och enklare se hur värdefullt mitt liv är, värdet av min tid här på jorden. Jag vill göra något bra av den. Något som gör det värt. Inte stämpla in och stämpla ut, hänga in skallen i skåpet och försöka konsumera mig “lycklig” eller mindre ensam. Inte sjunka ner i soffan, låta mig sövas i TV-ljuset, låta TV:n mala mig till passivitet... och i dess återsken inbilla mig att det är ett liv att “uppleva” tillvaron genom andra, genom överdriven konsumtion av TV, film eller dataspel...
Jag vill förverkliga mina drömmar, mina visioner
– det jag önskar av livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar